J R S A S S E T M A N A G E M E N T A B | F Ö R V A L T N I N G S Å R E T 2 0 2 2 | R E F L E K T I O N E R O C H U T S I K T E R 9 3,3% ASSET MANAGEMENT Obalanserna före lågkonjunkturen var blygsamma, förutom inom tekniksektorn. Hushållens sparkvot var i genomsnitt 4,9 procent under de två åren före lågkonjunkturen, medan bostadsmarknaden var relativt stabil. Företagssektorn var dock i desto sämre hälsotillstånd efter flera år av överinvesteringar i teknik. Men när den relativt snabba ränteuppgången till slut fick teknikbubblan att spricka, blev smärtanmest kännbar hos riskkapitalister snarare än hos bankerna samtidigt som kredittillväxten kontrakterade mindre än väntat. Bostadspriserna fortsatte att stiga, om än i en långsammare takt. Konsumtionen steg hela tiden under lågkonjunkturen, så fallet i BNP förklarades av ett rejält tapp i företagsinvesteringar och en snabb lageravveckling. Den tidigare lågkonjunkturen, frånmitten av 1990 till och medmars 1991 var också mest relaterat till problem inom den privata företagssektorn men den gången var recessionen sprungen ur och koncentrerad till kommersiella fastigheter. Men före lågkonjunkturen slog till hade hushållen redan innan en stark buffert efter en längre tids ökning av sin sparkvot till stabila och höga 8 procent. I det här fallet förvärrades lågkonjunkturen av 150 procents ökning av oljepriset under ett tertial (juli–oktober 1990), utlösta av det första Gulfkriget, men den yttersta orsaken till nedgången var Feds aggressiva räntehöjning med 4 procentenheter åren 1985–1989. Den här gången började Federal Reserve reversera den åtstramande penningpolitiken redan i ett tidigt skede med Lågkonjunkturer är proportionellamot tidigare obalanser, och just nu är den privata sektorn i USA i bra form sett till företagens lönsamhet och balansräkningar liksom privatpersoners relativt goda finansiella ställning samt den låga arbetslösheten. Däremot är en kortare ochmild recession högst sannolik sett till omfattningen av den åtstramning som Feds penningpolitik direkt och indirekt leder till. En djupare lågkonjunktur ter sig dock mer osannolik i dagsläget. Före början av lågkonjunkturen i december 2007, vilken senare förvandlades till den stora finanskrisen hösten 2008, var den privata sektorn kraftigt överansträngd. Hushållens sparande var i genomsnitt bara 3,3 procent från 2005 till 2007, vilket är den lägsta uppmätta sparkvoten på drygt 75 år samtidigt somskuldsättningen var rekordhög och där en stor andel löpte med rörlig ränta. Den bakomliggande kreditanalysen hade därtill varit mycket flyktig. Sårbarheten, som inledningsvis låg hos bankerna, var väld dold i form av strukturerade produkter. När Fed höjde räntan från 1 procent imaj 2004 till 5,25 procent i juli 2006 framkallade de högre räntorna en våg av tvångsförsäljningar. Parallellt försvann en bred köparskara och katastrofen blev ett faktummed eskalerande kreditförluster för bankerna som följdeffekt. Resultatet blev en extremt djup och lång lågkonjunktur. Somkontrast var däremot lågkonjunkturen 2001 relativt mild. Efter terrorattackerna den 11 september sjönk BNP med marginella 0,3 procent från topp till botten, jämfört med 3,6 procent under katastrofåren 2007–2009, även om sysselsättningen föll med hela 1,6 miljoner. (2005–2008) …LÄGST UPPMÄTTA SPARKVOTEN PÅ 75 ÅR SAMTIDIGT SOM SKULD SÄTTNINGEN VAR REKORDHÖG.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=